carlzoné

vad har hänt mej jo en jätte läskig sak. jag ska berätta i från början. det va i torsdags så först så va jag i stallet och red på diamant. jag red ut och det gick jätte bra. han är så snäll. sen så skulle jag åka hem. och tro det eller ej men jag han med min buss. så hoppar jag på tåget och det är typ helt öde som vanligt klockan va ju 21:00. så jag sätter mej nej och läser min bok. och där sitter jag i gladan ro. så kommer det en neger. och jag trodde att det va en kontrolant. för nej på landet har vi inga sperar utom vi har kontrolandet. så jag är berädd på att ta upp mitt kort. men nej då sätter han sig mitt emot mej. och jag ba vafan jag sitter ju assa skönt med fötterna på den stolen och allt. och det är typ helt tomt på tåget. nej men då ska han sätta sig precis mitt emot mej så att jag får sitta som en sadirnerburk.lagom iriterrad fortsätter jag och läsa. sen så börjar han och prata med mej. eller ja jag fattar ju först inte vad han säger. för som vanligt så bryter dom så att man inte fattar. han undrade om jag kunde hjälpa honom med en ruta
-jagba eee va en ruta
-han sa ja en ruta det går fort
-jag sa vadå på tåget eller
-han ba nej hemma hos mej jag bor i stan
-jag ba eee nej skulle inte tro det
-han typ ba varför inte då
-jag sa men hallå det måste väll finnas nån granne eller släkting som kan hjälpa det
-han sa att nej dom är bort
-jag sa va allihoppa på en och samma gång sammtidigt tror inte det va
-han sa nej men jag vill att du ska hjälpa mej
sen blev jag arg och sa att jag inte tänkte hjälpa honom med nån jävla ruta. sen va han tyst ett tag. ett jävla kort tag. för sen så ville han ha mitt nummer och tyckte att vi skulle hålla i hopp. och att vi måste hålla kontakten och bla bla bla. ja sa nej på allt och försökte och ignorera honom. sen blev jag arg och sa att jag inte ville det och att han kunde dra åt helvete. men man vågar ju inte säga för mycket får man säkert spö. sen så undrade han vart jag bodde och jag sa haninge. och sen tyckte han att jag skulle visa honom haninge och en massa sånt och jag ba nej tack skulle inte tro det. och han undrade om haninge va stort och ville typ veta allt om det. och sen så kommer äntligenhaninge och jag ska hoppa av. NEJ men då hoppar han oxå av. och jag ba men vafan. sen säger jag att jag har fan inte tid till nån jävla rundvaning nu och att han ska slute och gå efter mej. sen så går jag jätte fort till min buss. och han går efter jag ba men vafan. sen så ställer jag mej vid min buss och frågar honom vart fan han ska. och han säger att han ska till haninge. och jag säger ganska så iriterat nu att DÄR ÄR HANINGE GÅ TILL DITT JÄVLA HANINGE. och pekar samtidigt emot haninge centrum. han typ fattade inte min pik utom frågar om jag ska åka buss. jag säger att jag ska åka buss ja för jag bor inte i haninge men att han kan GÅ till haninge. sen kommer min buss och jag hoppar på och tänker äntligen så slipper jag honom äkliga store negern. nej men då hoppar han oxå på min buss och sätter sig bakom men. MIN BUSS TILL BRANDBERGEN. jag ba aaaaaaaaaa inom mej vafan ska jag gö. jag kan säga att jag är inte blödig och är väkligen inte lätt skrämd ut av mej. inte för sånna saker i alla fall. jag går alltid själv hem typ igenom skogen och mamma va alltid så orolig men inte jag. men nu började till och med jag bli orolig. jag tänkte hur fan jag skulle bli av med honom. skulle jag springa från bussen och hem eller skulle jag gå jätte fort och typ världens omväg för att villa bort honom. för det brukar typ bara va jag och en till som ska av där och det finns ju ingen som kan höra mej om jag skricker eller nått sånt. jag såg typ alla våldtäktsener jag kunde i huvudet och att ingen skulle sakna mej. fören det är försent. och då ligger jag där våldtagen och i bästa fall död och styckad och i värsta fall vid liv och svårt misshandlad och att jag aldrig kommer bli mig själv igen. men medans jag tänkte och funderade på hur fan jag skulle gö så kommer min stations allt närmare och när det är nästa så kommer min ängel fram. min räddande ängel i nöden. typ gud han äntligen hört min bön:). och han säger till den där äckliga negern att han tycker att han ska gå av nu. och negern fattar ingenting. då säger han att han har sett och hört att han har följt efter mej. han går fram till busskonduktören och berättar för honom att han har förföljt mej och allt sånt. negern blir arg och går fram och det blir bråk där framme. och sen kommer brandbergens centrum och jag ska gå av. negern och min räddare och några andra går av. och han är väldigt arg asså negern och sen så går han i väg och min räddare följer mej hem så att jag komme hem säkert. och jag tackade honom så jätte mycket för hjälpen. och han berättade att han hade hört allt. och jag tänkte vilken tur att han va där och hjälpte mej. jag frågade vart han bode och det va typ stationen innan brandbergen men att han satt kvar bara för att ser så att det gick bra med mej. gud det finns hopp i denna värld. det finns folk som bryr sig och jag hade turen att han satt på min buss och hjälpte mej. men jag va ganska så chockad när jag kom hem. men lättad. men man har ju fått sig en tanke ställare. men samtidigt så sannorlikheten att det ska hända igen är typ minimal.

men jag berättade för mamma och hon blev ju inte mindre orolig för mej direkt. men hon tyckte att jag skulle ge honom en dagens ros i mitt i haninge och det tycker jag värkligen att han förtjänar så det ska jag ta och gö

uch min stackars gammelmormor mår inte så bra. hon ligger på sjukhus nu efter att hon har ramlat. hon ramlade förut och grör nått ben typ lårhalsbenet men sen så piggnade hon på sig och fick komma hem och allt va bra. eller ja så bra det kan va. för hon har ju blivit så mager oxå. hon har en godartad tumör. men även den blir ju ond när den har växt sig för stor eller vad den nu gör. och så tar den typ all näring som hon kan tänkas behöva. det ä typ bara skin och ben kvar på henne. så nu ligger hon på sjukhus igen och det är inte säkert att hon kommer hem igen eller dom tror inte det i alla fall. och som det lät på mamma så kunde hon typ dö när som hälst. uch hatar att folk ska dö. fast det är på ett sätt ändå bäst så så slipper dom och lida. fast hon har ju alltid vart såå pigg. lite som kurre. men det är väll då som det känns extra tråkigt okej om dom har vart dåliga i typ 10 år men det här har gått så fort. och så efter hennes första fall så hör hon så fruktansvärt dåligt. så när man ställer en fråga så svarar hon på nått helt annat. nej så man får väll vänta och se vad som händer. men mamma och pia ska åka till henne på måndag och jag är ledig så jag funderar på om man ska åka med och träffa henne men jag får se. jag hatar sjukhus. det typ luktar typ en blandning mellan död och äkligt kliniskt rent och sterilt. och alla springer runt i vit som lik med toffler. är man inte sjuk så känner man sig sjuk när man kommer in dit. hehe och sannorlikeheten att gå vilse är typ 110% speielt om man ska va duktig och gå på toa själv och inte hittar tillbaka.

nej nog med tråkigheter eller har inte så mycket mer roligt. jag har bara vart ute och sprungit 5km och idag va det inte bara jobbigt andas utom det va jobbigt i benen oxå. så jag vet inte vad det är för täcken hehe. och nu så dricker jag smoothie.