carlzoné

hittade några dikter som jag har sparat tycker dom är ganska bra


En bricka,
så fast och solid
Den står där den alltid står
aldrig den rör sig,
aldrig den rubbas
Men så
-en knuff-
och brickan välter
Och efter den nästa,
och nästa,
och nästa
Till slut,
en oändlig rad
rasande brickor,
skärvor,
av ett liv
Så snabbt, så lätt
Ödelagt

Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill
mej kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.
jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.
ja konstig är jag till övermått
och en besynnelig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.
-Så ber jag vänligt bara
gott folk att låta mej vara.