Grit
Grit=käftsmäll. Ja jag har precis kommit hem från ett träningspass på sats medis. Blev att köra ett sjukt jobbigt Grit Strenght pass. Så som måndagar kommer med en stor fet jävla käftsmäll kommer Grit Strenght som en enormt stor käftsmäll. Under uppvärmningen så tänker jag att vafan gör jag här. Jag håller på och dööööö. Jag håller på att dö redan nu. Idag va pulsen så sjukt hög att det kändes som att jag inte fick nån lyft. Jag flåsade och andades men det va som att det inte hjälpte. Nästan att jag kände en svag känsla av panik. Men samtidigt så vet jag ju att pulsen går ner bara jag fortsätter och andas.
Men det är ju så grymt skönt när det är över. Man inser att man klarade av passet att man överlevde. Och att det är en vecka till nästa pass ;). Men det ska inte vara lätt. Det ska bara tungt. Om man lyckas med att göra alla lyft med stången över huvudet alla gånger utan att göra alla grimaser, pulsen på max, smärta i armar och kropp. Ja då har man för lite på stången. Har man misslyckas då har man lyckats ;). Som Jennifer säger: okej team vi är här för att misslyckas, då har vi lyckats!!!
Sen är det bara att krypa till duscharna åka hem äta nått gott lägga sig i sängen slicka sina sår komma tillbaka nästa vecka och ta nya tag ;)
Nu ska jag bara ta det lugnt slicka mina sår och dricka en massa vatten :)
