El Passo
In måndags så fick jag rida El Passo. Jag redo honom när han precis kom till ridskolan och då gick det så jävla dåligt. Sen har jag inte ridit honom nått mer. Så jag har bara haft den där känslan av hur dåligt det gick och hur jobbig han va. Så jag har inte tyckt om honom. Men jag har ju sett när andra rider honom att han har sett fin ut. Men sådär gick han verkligen inte när jag red. Och jag har kännt att jag vill och samtidigt inte vill rida honom igen. Jag vill för att jag vill kunna rida alla hästar och känna att det går bra. Jag har inte innan jag red honom kännt att det inte finns nån häst på ridskolan som jag inte vill rida på. Men efter att jag hade ridit honom så har jag bara kännt att jag inte vill rida honom nått mer.
Men så vill jag ju samtidigt rida honom igen för att jag vill känna att jag kan rida honom och att det går bra. Jag vill ju såklart inte ha nån häst som jag inte vill rida. Utom jag vill kunna komma till stallet kolla på listan se vilken häst jag ska ha och tänka gud vad kul och inte bara ååååå nej inte den.
Så fick jag då El Passo och tänkte lite skräckblandad förtjusning för jag har velat rida honom igen men samtidigt inte. Men nu va det då dax. Jag tänkte att bara jag inte känner känslan av att jag bara vill börja och gråta så kommer det att gå bra och jag kommer och vara nöjd. Men oj vilken stor skillnad det va. Det kände jag redan från början. Det va en helt annan häst. Jag tänkte framåt redan från början och sen när vi gick framåt så kunde jag börja och rida. Och det gick jätte bra i alla fall om jag jämför med förra gången ;). Jag va jätte nöjd och mycket glad när vi va klara och nu känner jag att jag vill rida honom mer =) kul tycker jag. Haha nu känner jag mig hel igen.
Kommentarer
Trackback
