Släktmiddag

Nu är jag redo för att åka på släktmiddag hemma hos Kurt. Mamma och pappa kommer vid fyra så hinner skiva lite innan. Idag har jag börjat dagen med att åka till sats Medis och körde ett Grit strength pass men innan det så hade jag gott om tid på mig. Så blev att starta kroppen med att springa en runda. Eller nej jag sprang en 5 km på en tid som blev under 24 min och jag flåsade så att jag trodde att jag skulle dööö. När bandet visade på 4 km så kände jag bara att nej nu ger jag upp. Trycker på den stora röda stopp knappen hoppar av bandet tar min vattenflaska går därifrån och helt enkelt ger upp. Men sen tänkte jag att nej jag ska fan kämpa på till dom där jävla 5 kilometrarna. Och vad jag flåsade emot slutet. Det blev både en och fyra harklingar. Jag vet inte vad det är men när jag anstränger mig så får jag som en massa slem som samlas och som ligger och stör. Så jag måste hosta eller harkla bort det där. Och när man både flåsar och harkel/hostar för många gånger på mindre än 5 min ja då börjar folk att kolla något konstigt på en. Som om att man höll på att dö. 

Efter min löptur på bandet så blev det att andas lite och sen gå in i salen och köra ett Grit strength pass. Det är ändå ganska skönt att ha sprungit lite innan och fått upp pulsen, flåset och värmen i kroppen. För då blir det inte en lika stor chock för kroppen när passet börjar och pulsen ska upp igen i en rasande fart. För uppvärmningen är inte så lång i den nya releasen. Det är typ lite knäböj och några armhävningar sen är det typ bra så. 

Men passet kändes bra det va precis så där sjukt äckligt tungt jobbigt som det ska va. Svetten sprutade, mjölksyran skrek i alla muskler och det blev både en och två grimaser emot slutet när stången kändes mer än dubbelt så tung som den gjorde i början. 

Efter passet blev det att åka till sats Globen och köra ett bodybalance pass. Det va så skönt att få balansera i hopp kroppen lite. Få töja och sträcka ut sina stela och ihop sammandragna muskler. Jag är ju född som en planka och då menar jag inte att jag är född smal som en planka utom att jag är född till att vara stel som en planka. Så att gå på ett bodybalace pass för mig är en utmaning som jag känner att jag verkligen behöver. Min kropp tackar mig för varje gång som jag kliver in i salen och det är dax för ett bodybalance pass. 

Men nu är klockan snart fyra och det betyder att mina föräldrar kommer snart så bäst att göra sig i ordning så att man inte har tio stycken jag ska bara innan jag kan gå ner ;) 







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0