carlzoné

hallå

igår efter stallet så va jag bra trött när jag kom hem. inte så konstigt kanske när jag har hållt igång typ hela dan. efter att jag vart en omgång i stallet nr.2 så kom jag hem vid 22:20. då va det in i duschen äta en apelsin och sen direkt i säng. sov som en prinsessa på fläsket ;) tills klockan ringde 05:40. snälla döda mig va min första tanke. min andra va jag vill inte. min tredje om jag inte går upp nu så kommer jag aldrig att hinna. jag tvingade mig upp och åt frukost nr.1 för att sen gå till gymmet.

 

det va dax för lite tisdags cykling i form av 30-20-10 klassen. en intervall cykel klass som är i 30 min. 30 jobbiga och svettiga minuter som framkallar både rosslingar i halsen vid extrem flåsningarna och som gör att man lyckas hosta upp det där slämmet som ligger längst ner i halsen som bara har vägrat att komma upp sen förra tisdagen. men första intervallen ja men den brukar kännas bra. jo men det är sjukt jobbigt, mjölksyran känns men benen känns ändå pigga och fräscha. andningen är känns hyftas bra. man känner att man kan andas. andra intervallen. nu börjar det och bli jobbigt. benen och mjölksyran skriker, svetten rinner, andningen börjar mer att återgå till ett flåsande, och man känner att nej varför gör jag det här. när den andra intervallen är klar så tänker jag bara att nu är det bara en kvar. den tredje intervallen. här har benen gått hem för dagen, mjölksyran står ända upp i halsen. andas nej det gör jag inte. jag flåsar som en travare på upploppet på solvalla. dom där rosslingarna i halsen vid den där extrema flåsningen ja den har vi här. om det är mjölksyran som jag försöker och flåsa upp eller om det är nått segt gammalt släm som ligger kvar ja det vill jag inte veta. svetten både sprutar och rinner helt okontrolerat. 

sista 30-20-10 i den sista intervallen gör jag på bara ren vilja och planen är att jag ska va helt död när den är slut. så det är bara och dra på motståndet som jag drar åt kranarna hemma i ösmo och pappa skriker att jag kommer och spräcka packningarna och att det är helt omöjligt att få på vattnet igen efter att jag har vart där och dragit åt för kung och fosterland. 

 

när den sista intervallen är klar så känner man bara lättnad, träningsglädje, och ett otroligt äntligen jag klarade det. sen är det så skönt att bara få trampa lite lugnare ett tag. få dra ner på tempot och på motståndet och bara låta benen gå. få tillbaka andningen och kunna andas igen som en normal människa och inte som en döende. sen när man kliver av cykeln så känns det som att man inte kan gå. tur att det är dax för stretching och att man har en cykel att hålla tag i när det känns som att man ska ramla. 

 

känslan att gå från cykelsallen och ut till omkläningsrummet är obeskrivlig. man känner sig bara så sjukt grym och nöjd. sen gick jag hem ganska skönt att gå hem och känna att man varvar ner. sen blev det duscha, äta frukost nr.2 och sen åka till jobbet. haha somnade på bussen missade ca 40 min av min ljudbok och vaknade upp i bollmoraberg (stationen innan tyresö centrum). jobbade hela dagen och åkte sen hem vid 19. fick backa tillbaka dom 40 min på min ljudbok som jag hade missat och lyssna om.

 

hehe men nu blir det lite middag och sen chill i soffan :)

 

ha det såå bäst

 

nu kommer lite mat bilder :)

gårdagens middag :) sallad, paprika, tomat, avokado, ägg och soltorkade tomater