carlzoné

Jag har länge haft ett mål med min löpning. Och det är att nån gång springa 2 mil. Bara för att känna känslan av att springa 2 mil. Och bara för att få känna känslan av att faxist klara av att kunna springa just 2 mil. Det har vart som en drömgräns för mig. Mitt mål helt enkelt. Och idag så gjorde jag det. Jag sprang 2 min. Jag klarade av och orkade att springa 2 mil. Jag sprang inte bara 2 mil. Jag sprang 2,1 mil. Det är som ett halvt maraton. Visst det va inte på nån Mustafa tid utom det va på min alldeles egen tid. Under loppet så va känslorna många. Det va skräckblandad förtjusning, hatkärlek, Brunos mördarbacke, mjölksyra, lycka, härligt, pulshöjande, svettdrypande, nu dör jag snart och många fler.  Men samtidigt helt magiskt. Det va helt underbart att få springa på rökärrs alla grusvägar mellan kohagar och gårdar. Hälsa på alla man möter. När jag bara hade tre kilometer kvar då visste jag att det snart va över då växte hornen ut och jag sprang bara på ren vilja och tjurskallighet. Och när jag sprang upp för Brunos mördarbacke för andra gången då va det bara på ren jävla vilja som jag tog mig upp. När det bara va en kilometer kvar då visste jag att nu, nu snart är det över. Snart får jag bara dö. Jag la in en högre växel och sprang på. Det va nog den snabbaste kilometern på hela rundan. Men när det va över då kände jag bara lycka och glädje. Det är över. Jag hade klarat det. Och jag kände mig bara så sjukt nöjd. Nöjd med mig själv och över min prestation. 

Nu när jag sitter här på altan i solen och skriver med en flaska kokosvatten framför mig. Ja då känner jag bara lycka, glädje och ömma och trötta muskler. Precis som det ska vara. 

Efter min runda så blev det att duscha äta lunch och sen åka in till Flen. Vi handlade mat till middagen och idag blir det grillat. Mums. Men nu blir det inte så mycket mer än att bara ta det lugnt och skönt. Få lyssna på fåglarnas kvitter och bara känna mig nöjd och glad över mig själv och över min prestation. Jag tackar min kropp för att den känns bra och för att den klarade av utmaningen idag. För att det väldigt ofta ställer upp och gör saker och ting möjligt för mig.