carlzoné

Men idag så är det ångestensdag. Ångest över gårdagen. Ångest över att jag åt för mycket. Ångest över att jag överlag äter alldeles för mycket. Ångest över att jag kanske inte har tränat så som jag borde göra. Ångest över att det snart är jul. Ångest över att det efter jul är ett nytt år. Ångest över att man är har några dagars ledighet i jul. Ångest över att man vill hinna med att göra så mycket som möjligt på dom där få dagarna som man är ledig över jul. Ångest över att jag vet att jag inte kommer att hinna med att göra allt som jag vill hinna med under dom där få dagarna. Ångest över att jag inte är helt bekväm med mig själv och över min kropp idag. Ångest över att jag verkligen inte borde känna så. Med tanke på hur långt jag ändå har kommit med mig själv över dom här åren. Ångest över allt. Funderar på om jag inte alltid brukar känna såhär inför nyår. Nytt år nya tag. Fortsätta att jobba med mig själv. Över att jag ska må bra och känna mig bra. Men inte fan är det lätt inte det ska gudarna veta. Men jag mår ändå så mycket bättre nu. Och det här året har jag mått så mycket bättre än vad jag gjorde för nått/några år sen. Då va varje dag en kamp. En kamp emot mig själv och en kamp emot en annan person. En kamp som har både stärkt och förstört mig som person. Men som jag idag kan se tillbaka till och känna mig stolt över att jag i alla fall tog mig igenom på ett eller annat sätt. En kamp som idag är över. Men som har påverkar mig själv så mycket mer än vad jag trodde att den hade gjort. 

Dagens ord är ångest. 

Men jag tror att jag dämpar min ångest igenom att gräva ner mig under den sten som jag kommer ifrån, dricker en kopp te eller nått och bara äter nått och sen bara stannar där tills det är en ny dag. För det brukar kännas så mycket bättre dagen efter en ångest dag. 

Ninna hade med sig hemmabakat idag till fikat. Helt omöjligt att stå emot.