Springa

Idag så började jag min morgon sådär obehagligt tidigt. Usch och det ska erkännas att jag va inte pigg när klockan ringde 05:00. Och ja jag vet det är själv förvålat och att jag är en galen vilde som går upp så tidigt för att åka och träna. Men det är sådär att jag har räknat ut att det är billigare att köpa sig ett sats kort och träna och komma i dom kläder jag har än vad det är att köpa sig en helt ny garderob ;). Eller det kanske det inte alls är för det där jäkla kortet kostar mig ca 6000-7000kr om året och så tillkommer en jäkla massa träningskläder till det. Det hade jag nog kunnat köpa mig den där nya garderoben för. Och då hade jag sluppit tvinga mig köp sådär obehagligt tidigt på morgonen. 

Men vad gör man inge för att må bra oxå. För jag mår ju så jävla bra av att träna. Känslan av att känna sig stark och känslan av att jag kan och orkar det här. Känslan av att komma hem från träningen frossa i mat och bara känna sig så nöjd med sig själ och med vad man presterade. Det är därför jag tränar. Och för att det ju bara så jäkla roligt. Jag älskar det =). 

Men tillbaka till ämnet. Jag va inte pigg i morse. Jag ville typ bara stänga av klockan eller förlåt alla klockor och dra ut alla jack till alla lampor och trycka på den avboka passet knappen och bara få somna om. Men icke då. Upp skulle jag och upp kom jag. Även ut igenom porten och till bussen. Sen in igenom dörrarna till sats zenit möts av en över pigg och sådär super trevlig människa bakom disken som lixom kvittrar ett god morgon. Lite för tidigt på morgonen för att det ska va en god morgon. Jag lyckas kraxa ut ett god morgon men det låter inte i närheten så lika glatt som hennes. 

Men efter mitt cykelpass så känner jag mig så mycket piggare och gladare. Det va ett härligt jobbigt pass med mycket mjölksyra och flåsattacker. Jag tog i och det kändes i benen. Efter passet blev det att köra ca 30 min mage-core och lite rumpa. Bara med egen kroppsvikt och två lösa viktplattor en på 10 och en på 5. Det kan man komma långt med. 

Sen åkte jag till jobbet och krigade. Det är ju den officiella tjockisdagen så blev att äta min årliga semla. Jag brukar säga att jag äter en semla om året och en kanelbulle om året. Och det brukar räcka så. 

Efter som jag jobbade till sju förra torsdagen så jobbade Bertil till sju idag. Kändes konstigt skönt att få gå hem så tidigt på en tisdag. Vet inte när det hände senast. På bussen hem höll jag på att somna och sov nog en stund oxå. För när jag hoppade av så fattade jag ingenting av min ljudbok. Får nog spola tillbaka i morgon. Jag hade tänkt innan att jag skulle ut och springa när jag kom hem. Både för att jag slutade tidigare och för att det va länge sen. Men jag va såå trött och seg så kände mig allt annat än sugen. Jag kände mest bara där att dö i soffan. 

Men jag ryckte upp mig och tänkte på hur bra och skönt det kommer att kännas sen. Så ja jag taggade till bytte om och gav mig ut på en löprunda. Blev att springa 1mil. Planen va bara att springa och se hur kroppen kändes. Om det skulle ha känts bajs så skulle det bara bli en kortis. Typ på bara 4 km eller nått sånt. Men så fort jag kom ut och började att springa så kändes det bra. Det fortsatte oxå att kännas bra både i kroppen och i själen. Att springa är som terapi för mig. Så jag bestämde mig för att springa 1 mil. Och det kändes kanon. Kroppen kändes pigg och glad. Visst det ska erkännas att det va jävligt jobbigt. Men ändå härligt på nått vis. Men oj vad jag längtar till jag kan få börja att springa i skogen igen. 

Sen blev det att frossa i en massa god mat. 
Men nu blir det inget annat än att sova. Jag känner mig sjukt trött. 

Men ha det sååå bäst 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0