Tjejmilen
Nu med lite distans ifrån tjejmilen så känner jag mig så sjukt nöjd med min tid. Eller inte bara med just själva tiden. Okej jo jag är jäkligt nöjd med tiden. Men jag är oxå nöjd med min utveckling. Min utveckling från att knappt kunna springa 5 km utan att typ stanna vid närmsta träd och typ bara vilja dö. Till att idag klara av att springa milen på en tid under 50 min. Jag har blivit så mycket starkare och snabbare än vad jag någonsin kunnat drömma om. Och utvecklingen går vidare. Nu ska jag fortsätta att fokusera på att bli starkare och att känna mig starkare. Jag ska fortsätta att springa och utveckla mig där. Funderar bara på vad nästa mål ska bli. Jag skulle ju vilja springa ett maraton bara för att känna känslan av att just klara av att springa en maraton. Men det som skrämmer mig är distansen. Springa 4,2 mil. Jag tycker bara att det är jobbigt att köra bil 4,2 mil. Då vill jag inte ens tänka på hur jobbigt det är att springa den sträcka. Och hur lägger man upp ett sånt lopp. Ska man springa hela tiden. Eller ska man varva springa med att gå. Ska man stanna upp och dricka eller ska man göra som jag brukar göra och hoppa över att dricka. Hmm det känns som att jag nog får börja med ett halv maraton på 2,1 mil innan jag ger mig på en hel maraton.
Hmm många kvälls funderingar är det. Men jag känner bara en sån glädje och tacksamhet för att jag tog det här beslutet och skaffade mig ett gymkort. Och jag inte bara skaffade mig ett. Jag använder det oxå flitigt och tränar det som jag tycker är roligt och det som är bra för mig själv och för min kropp. Men nu blir det snart till att sova så att man orkar upp i morgon.
Min tjejmil 2014
Det känns grymt kul att se jag sprang nästan i samma tempo dom första 1-5 km som dom sista 5-10 km. För min känsla va absolut inte det samma. Jag tyckte att det kändes som att jag sprang dom första km så mycket snabbare än vad jag gjorde dom sista. Så det va kul att se.
Kommentarer
Trackback
