Mardröm
Asså gårdagens kväll, natt och morgon va en ren mardröm. Gud jag vet inte vart jag ska börja. Elelr jo det vet jag. Den va bra ända tills jag skulle gå hem. Det va inte det att jag inte ville hem. För det ville jag. Kanske lite för mycket. För när jag skulle larma, låsa och gå för dagen. Ja då larmar jag sätter nyckeln i låset går bara ut och stänger dörren efter mig med en smäll och kvar på i sidan sitter mina nycklar. Och nej det är inte bara jobbnycklen utom det är alla mina nycklar. Mardrömmen kan börja. Check på den. Paniken utbryter sig i hela min kropp. Vafan gjorde jag precis. Hur tänkte jag. Hur jävla dum får man bli egentligen. Ja allt så gick igenom min hjärna. Jag villa bara sätta mig ner på golvet och börja gråta. Men eftersom jag varken är en sån typ av tjej eller för att det absolut inte löser mina problem just nu. Och jag gråter bara om jag har brytit ett ben eller om nån har dött och eftersom jag varken hade brytit nått ben eller nån hade dött så va det bara att bita ihop och försöka att lösa detta problem.
Jag kände att jag hade fler problem. Ett jag kunde inte komma hem. Två jag kommer inte in på jobbet i morgon bitti. Jag öppnar och är den enda som har en nykel. Jag måste helt enkelt ha en jobbnycklen till i morgon. Jag börjar med att leta upp nån vakt för att se om nån av dom har någon typ av huvudextra nyckel så att dom kan komma in i butikerna. Det har dom inte. Okej nu börjat mitt runt ringande till olika personer som kan tänkas att ha en nykel. Börjar med Bertil som jag misstänkte va på landet. Och japp det va han för jag kom direkt till röstbrevlådan. Testar att ringa hem till honom inget svar. Nenne och Tobbe har en nykel men dom har jag inga nummer till. Kvar är Helena som jag vet är på examensfest. Ringer henne inget svar. Får ett sms nån minut senare.
Hon är ju på examensfest och har det super trevligt. Men mitt i allt detta får hon engagera sig i mitt nykel problem. Hon har en nykel men den är hemma hos henne och Kurt. Och han är inte hemma. Men dom ska mötas upp sen på kvällen. Så vi bestämmer att jag kan låna hennes hemma nykel och åka hem till dom hämta jobbnycklen och sen lämna nyckeln i brevlådan. Så jag åker från sickla till Östermalm får en adress av Helena där dom är. Jag lyckas hitta ditt. Känner att jag stör dom mitt i sitt examenskalas. Dom va så fina i sina klänningar. Men dom tyckte mest synd om mig och jag tyckte mest synd om dom. Sen går jag från Helena hem till Kurt. In i lägenheten. Letar rätt på jobbnycklen. Och går sen till t banan. För att åka tillbaka till centrum är ju ingenmening att göra. Det är nog både låste och larmat överallt.
Så jag åker till centralen och får helt enkelt ta tåget hem till Ösmo för att sova hemma hos mina föräldrar. Står på centralen vid 22:00 och ringer hem till mamma. Ja ni kan ju gissa hur hon lät på rösten. Jag brukar ju aldrig ringa så sent utan att ha talat om det innan. Ja som att okej nu har det hänt nått alvarligt. Ja nått hade ju inte hänt. Men det va inte allt för alvarligt. Men jag behövde ju hjälp och vart ringer man då ja om inte hem. Så ja det va bara att sätta sig på tåget på väg ner till Ösmo. Och nu va jag bra trött. Efter att ha stressat och flängt runt på stan. Plus att jag hade stressat upp mig ganska så mycket. Men nu när jag då satte mig ner på tåget så kände jag verkligen hur trött och stressad jag va.
Men ja nu va det bara att sitta på detta tåg i en timme. Gick sen från tåget hem till föräldrarna. Där hade mamma bäddat så fint så. Hon hade lagt fram både tandborste, sminkborttagningsmedel, handduk och en massa annat som man kan tänkas behöva ha. Så snällt ut av henne. Det va bara så skönt att få komma hem och bara få lägga sig ner. Jag hade dock lite svårt att somna. Jag va så uppe i varv och låg mest och bara funderade på hur jag kunde vara så korkad. Sen i morse då åkte jag från Ösmo till sickla och funderade på hur jag nu skulle göra för att komma in. Jag hade ju en nykel men hur kommer det att bli när det redan sitter en nykel i andra änden. Men jag tänkte samtidigt att det får lösa sig. Jag har ju kollat på Kalle Blomkvist ;). Och jag tänker att man kan trycka upp nykel med hjälp av den andra nyckeln. Men jag behövde inte oroa mig. Jag kunde enkelt sätta in nyckeln och bara vrida om. Lyckan och glädjen jag kände i kroppen va obeskrivlig.
Men ja vad har jag lärt mig ut av detta. Ja att jag aldrig kommer att göra om det. Och vad skulle jag göra utan alla dessa människor som ställer upp för en när man klantar till det. Jag vet bara att jag skulle göra samma sak för dom om dom hade gjort det jag gjorde. Efter jobbet så mötta jag upp Helena på gullmarsplan för hon jobbade oxå men i Tyresö. Så då fick hon tillbaka sin nyckel och så hade jag köpt choklad till henne som tack för hjälpen.
Fina mamma som hade bäddat och gjort i ordning till mig.
Kommentarer
Trackback
