igelkott

när jag gick i skolan så hade vi i uppgift att lära oss en dikt utan till. jag hittade denna som jag tyckte passade så himla bra in på mej. den typ skrek anna och jag kan säga att jag va den enda som tog denna dikt. typ alla andra valde en massa kärleksdikter men inte anna inte nej uch, fy och blä sånt trams håller inte jag på med.

Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill
mej kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.
jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.
ja konstig är jag till övermått
och en besynnelig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.
-Så ber jag vänligt bara
gott folk att låta mej vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0