carlzoné

igår va jag ganska så trött kan jag ju säga. haha efter att ha kört ett 30 min Grit Strenght pass. att dessa 30 min kan va så sjukt jävla jobbiga. det är både tungt, svettigt och jävligt jobbigt. pulsen går från normal till hög till jag håller på och dö hög och jag får ingen luft hög ;). haha sen är det ner i planka och svetten forsar ner i ögonen och ja det är inte eller så mysigt. det mysiga är när det är klart. det är nära golvet från plankan och det är grymt skönt. nästa problem är bara att komma upp därifrån ;).

 

men ja jag sov som en gris under natten och vaknade upp redo för en ny stålande dag. åt en hejdundrandes gröt frukost med mosad banan, kanel och kokosolja. jag såg även att solen stog högt himlen. eller ja den va i alla fall framme så jag tog ett mycket modigt beslut och tog på mig min fodrade vår/höst jacka över mitt fleece foderlager. försökte även att våra till mig lite med ett par solglasögon och mina röda converse. gick med glada raska steg ut till bussen njöt av solen och brrrr vad kallt det va. men gud vad det blåser. det är ju fan storm ute. kurrade ihop mig i busskuren och hoppades på att bussen skulle komma tidigt eller åtminstone i tid. 

 

sen blev det att åka till sats älvsjö för att köra ett bodypump pass och efter det Grit Cardio. passen kändes bra. men jag har lite eller ganska så mycket träningsvärk i mina ben. både efter mitt cardio pass i torsdags och efter freddagens grit pass. så ja den mjukades upp och stretade under bodypump passet. för att komma tillbaka som en käftsmäll till cardio passet. det passet va jobbigt första gången som jag körde det och det blir inte bättre snarare tvärtom. det blir bara jobbigare och jobbigare. men det är nog oxå för att man klarar mer och mer. man orkar mer och mer och man kan ta i mer och mer. men ja det är väl det som är meningen. att det ska inte vara lätt. det ska va tungt och det ska va en nära dödenupplevelse ;). sen är det så kul när man går på samma pass och man känner igen både deltagarna. kan stå och prata med dom lite innan passet och när instruktören känner igen en och även har lärt sig ens namn. det pushar ju en sååå otroligt mycket mer när instruktören skriker ens namn än när dom bara står och skriker. att höra kom igen nu anna. du orkar en till ja men bara det gör ju att man orkar minst två till. 

 

sen blev det att åka hem och försöka och inte döö i soffan utom att försöka och njuta av solen. det vill säga. äta lite fort och sen gå ut och gå. när jag gick från sats till stationen så va det lite varmare och så va jag så varm efter träningen. så även under min promenix hade jag en annan vår jacka över mina fleecelager. men det va härligt att komma ut och gå en promenix. för vi det här lagret så hade min träningsvärk stelnat så det kändes som att mina benmuskler hade blivit 10cm för korta och att jag kunde bara gå i myrsteg. så då kändes den promenaden i solen kanon bra. haha men jag tyckte att jag va riktig modig som hade vågat ta på mig vårjackan. vad möter jag???jo folk som går i t-shirt...så varmt va det inte...

 

men ja nu blir det att ligga i soffan mysa och kolla på tv.

men ha det sååå bäst