carlzoné

idag så kom dagen som vi alla visste skulle komma men som vi inte ville skulle komma. vi va nämligen tvugna att ta bort vår älskade finaste bästaste hampus ♥♥♥. det är med sorg i hjärtat som jag skriver detta. det är det värsta med att ha djur. men vi hade bestämmt sen länge att när han blir dålig och man märker att han bår dåligt. då ska vi inte förlänga lidandet utom då ska han få somna in. men det är ändå extremt jobbigt när vi nu va tvunga och ta bort honom. jag kommer ju och sakna honom nått enormt. han va en sån fin och speciell hund. och speciell ja det va han verkligen. det finns så många fina minnen från hans små hyss när han va liten och terrier som han va så va han extremt ettrig och det va ingen risk att nån kom in utan att han hade godkännt det.

 

men det började med att jag va på jobbet och fick ett samtal från mamma. först så hörde ja inte att det va hon sen hörde jag att det va hon och så kom en kund in. så fick avsluta samtalet och ringa upp senare. då va det pappa som svarade och berättade att hampus va jätte dålig och att dom skulle åka in till bagarmossen och ta bort honom. det fanns inget annat och göra. han hade troligt vis fått en stroke för igår. för i fredags morse va han jätte dålig. mamma fick nästan bära ut honom och gå en jätte kort runda. han bara kräktes och kunde inte kissa på tre ben utom bara ramlade. om han skakade på sig så ramlade han och det va knappt så att han kunde gå. mamma åkte till jobbet och sen när pappa kom hem så hade han kräkts och blev bara sämre. nu låg han bara och skakade. pappa fick bära ut honom för att han skulle få kissa. när han gick så ramlade han och när han låg ner så låg han bara och skakade. i morse va han inte bättre. han kunde varken äta eller dricka utan att kräkas. han kunde knappt gå. det är ju inget värdigt liv. det är inte så man vill att han ska leva. kankse hade gått och göra nått för att han skulle ha kunnat leva ett tag till kankse nån månad kanske ett halvår ja vem vet, men är det för sin egen skull eller för hanns skull som man skulle göra det. ja inte är det för hanns i alla fall utom för sin egen. och när svaret är för sitt eget ja då är det bästa att göra för hanns skull att låta han somna in. 

 

så när jag pratade med pappa hade dom pratat med bagarmossen och skulle åka in och ta bort honom. jag började såklart att gråta direkt. för han är ju en familjemedlem och han har vart i vår familj i 13år. för även om man visste att denna dag skulle komma så kom det så plötsligt. han har ju alltid vart så pigg och glad. aldrig sjuk och aldrig ätit några mediciner eller haft några onödiga veterinär kostnader. han har bara skuttat på och levt sitt liv som en riktig livsnjutare. han hade ett jätte bra liv och va älskad. men det hjälper inte hur mycket man än försöker och tänka att han hade det bra och det va det bästa för honom så blir man ändå ledsen. för man älskade ju honom så mycket. det är nog mest tanken på att man aldrig kommer och få pussa på honom och ligga i soffan med honom som gör att man blir så ledsen. för han lider ju inte. han har det ju jätte bra nu.

 

men ja vi pratade lite och sen va det bara och bita ihop och jobba igen. det va tungt. jag försökte och inte tänka så mycket men det va jätte jobbigt. jag fick gå in på toan en stund och bara få gråta lite innan jag gick ut igen. men jag bet ihop som den krigaren jag är. sen till lunchen så ringde mamma och berättade att nu hade han fått somna in. det hade gått så lugnt och fint. pappa hade fått bära honom in i bilen. sen fick dom gå in i ett eget rum han fick en lugnade spruta inte för att det igentligen behövdes han va ändå bara så lugn. sen fick han somna in. och slapp lida. 

 

eftersom jag va på jobbet så kunde jag inte följa med. och det känns oxå jobbigt att jag inte fick säga hejdå. bara få klappa och pussa på honom en sista gång. men samtidigt kanske inte det hade känns bättre för det va inte hampus. det va inte vår ettriga, kaxiga, envisa älskade hund. utom en trött och dålig hund. jag vill minnas hampus som den terrier som han va. men usch det kommer inte va samma sak att komma hem och han inte kommer och möter en. men han blev ju ändå 13 år och det är bra för att va hund.

 

men du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta♥ älskade finaste bästaste hampus ♥

jag tror att han kommer och ha det bra uppe i hund himmlen där han får äta pappas hemlagade mat, frossa i GB Sandwich och bara ligga i solen och sola sig i gräset =)