Har man inte att göra

Ja har man inte att göra så får man att göra. För i morse när jag åkte hemifrån så kollade jag innan alla mina väder appar och på samtliga ut av dom så stod det risk för nederbörd 0. Det var bara en massa 0:or överallt. Och efter som vi har haft tropisk mördar hetta i typ en vecka så bestämde jag mig för att låta båda fönstrerna stå öppna. Både det lilla fönstret i vardagsrummet och det stora i köket. För att risken att nån skulle komma in den vägen är typ lika med noll. Efter som jag bor högst upp och det finns ingen brandstege eller nånting sånt som man kan klättra på. Har inte ens en grannes balkong i närheten. ( ja jag vet det får inte börja och brinna vid min dörr eller på mitt våningsplan för då kommer vi inte ut ). Man skulle ju kanske kunna komma in från taket men ja då ska man upp på det taket oxå och det måste man ha typ mer än en nykel till för att komma upp på det. Det enda jag är rädd för ska flyga in i mitt fönster och in i lägenheten är fåglar. Men det har inte hänt än så länge. 

Så jag lämnade då med gladan ro fönstermarkiser öppna ihop om att det kanske skulle finnas lite luft i den när jag kom hem. Det gjorde det och det va inte bara luft som fanns i den. Så jag åkte in till sats sjöstaden för att träna. Blev att köra två performance pass. Strength passet idag va folks på marklyft och militärpress med ketterbells. Marklyften va galet tunga och har riktigt snygga märken på vaderna ;). 

Efter dessa pass så bestämde jag mig för att gå från luma till gullmarsplan. Ja det är bara två stationer med tvärbanan som förtillfället inte går utom ersätts med buss. Så det är absolut inte långt utom bara en skön liten promenix. Hoppar sen på bussen och tänker att när jag kommer hem ska jag äta nått lätt och sen ge mig ut och springa. Kollar upp på himlen och tycker att den ser lite mörk ut. Eller den ser oroväckande mörk ut. Men oj vad mörkt det har blivit så fort. Hinner tänka det typ en gång till och sen brakade helvetet loss. Det började med en droppe. Sen va det som att Gud satte på fullt tryck på högtryckstvätten. Det bokstavligen talat öste ner. Det inte bara öste ner utom det forsade, blåste, oskade, blixtrade och det va som att helvetet hade brakat lös. Jag hann inte ens räkna ibland menna blixt till muller. Då tänkte jag inte på att jag hade mina fönster öppna. Utö. Jag hade fullt upp mellan blixtrarna och räknande att googla på hur säker man va i buss. Ja förutsatt då att bussen inte fick vattenplaning eller att busschauffören blev rädd för en plötslig blixt och körde av vägen. Men det mitt emellan räknande av blixtrar och googlandet som jag kom på att jag hade ju mina fönster öppna. Inte bra. Absolut inte bra. Jag såg framför mig hur allt vatten hade öst in i lägenheten och börjar att droppa ner till grannen under mig. 

Jag sprang från bussen och hem. Både för att det regnade och för att komma hem och stänga fönstrerna. Hade jag haft en vattenmätare i fönstret så hade jag kunnat mäta upp vattnet. Men nu hade jag inte det utom små skålar ståendes i fönstret. Det va vatten i dom. Det va inte bara vatten i dom. Det va vatten i halva köket, på matta, på golvet, på fönsterbrädan ja till och med på lådorna i köket. Det va bara att börja torka upp allt. Hänga mattan på tork och torka köket en gång till för säkerhets skull. Sen va det bara att fortsätta och torka i vardagsrummet. På golvet, fönsterbrädan, lyfta på soffkuddarna ja till och med bordet va blött. Tur att jag inte hade paddan där. 

Jag torkade som en galen jude. Jag vill ju absolut inge åka på nån vattenskada eller nått sånt. Men jag tror att det är lugnt. Det tror jag bara att man får om man har fönster ståendes öppet i veckor och aldrig torkar upp. Hoppas det i alla fall. Men ja som sakt va jag fick lite att göra. Så det blev ingen löpning när jag kom hem. Utom det blev en storstädning och sen till att äta en ordentlig lunch. 

Men jag hann med att ge mig ut och springa en runda på eftermiddagen vid 19 tiden. Jag började med att springa min vanliga runda i skogen. Kände mig pigg i kroppen så tog och ökade på lite extra i alla uppförsbackar. Och när jag har sprungit klart min runda så fortsatte jag att springa till en grusväg och körde intervaller där. Jag sprang det fortaste jag kunde mellan tre lyktstolpar och tog det lugnare mellan två. Så körde jag så tills jag kom fram till vägen. Där fick det vara nog. Då flåsade jag som en astmatisk storrökare med kol. Om det är nått som jag borde öva mer på så är det verkligen intervaller. Sjukt roligt och galet jobbigt. 

Ja men sen va det bara att ställa sig och göra matlådor igen. För i morgon är det slut på friden :( men det ska såklart samtidigt bli kul att komma tillbaka till jobbet. Och tillbaka till mina gamla rutiner igen. Men jag har inte saknat att gå upp sådär okristligt tidigt på mornarna. 

Men nu sova. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0