carlzoné

Men det va bra kallt när vi stod och väntade och när vi promenixade till start. Där blev jag bara mer och mer taggad. Starten gick och min plan va ju att ta det lugnt efter som jag redan innan visste att jag skulle få en sämre tid och för att jag hade ont i mitt ben. Men så kommer alltid dessa men. Starten gick det va som vanligt trångt och när det lättade så satte jag fart på benen och kände mig pigg och glad. Taggad, laddad och fylld av en massa tävlingsadrenalin och tävlingsinstinkten. Jag kände bara att fuck att ta det lugnt. Jag vill springa och jag vill springa på och hoppas på att få en hyfsat bra tid. Så jag hoppade helt enkelt över att ta det lugnt och utom gasade på i stället.

Banan då. Ja vad ska man säga. Att springa den utan musik va inga problem. Den va så häftig. Det va verkligen en upplevelse. Det va musik, det va trummor, det va rave party, det va snötema, det va blinkande lampor och en massa saker överallt. Jag blev bara såå peppad av alla saker som det fanns att kolla på. Det va verkligen så vackert och verkligen bara en sån cool och häftig upplevelse. Det va även en hel del backar. En del värre en andra. Det va en backe vid vinter temat som va riktigt riktigt jobbig och seg. Den tog lixom aldrig slut. Jag va typ halvt död efter den.

Målet sen då. Jo den va oxå naturligtvis i en backe. Som inte eller va att leka med. Men då ville jag bara komma i mål. Och så tänkte jag att jag får vila sen. Så jag krigade på och kom i mål. 

Vad blev tiden då. Jo jag kom i mål på tiden 46:17. Asså jag sprang snabbare än på tjejmilen det trodde jag ju aldrig. Känslorna va så många. Jag va glad, trött, stolt, nöjd och kände mig bara så otroligt glad både över att vara i mål och framför allt på den tiden. Det va på trötta ben som jag gick och hämtade ut kläderna och åkte hem. 

Jag va glad över alla kläder som jag hade med mig. För jag hann bli kall av den blöta svetten. Det blev direkt in i duschen och sen på med dubbla raggsockor under dubbla filtar. Blir jag inte förkyld efter detta så kommer jag inte att bli förkyld i år. 

Men nu har jag taggat till igen och gjort mig i ordning. Löparkläderna är utbytta till klänning. Vi ska ut och äta tapas och det kommer och bli så kul. Jag är både trött och hungrig. Men det är tur att några av sällskapar kommer och vara lika trötta som jag eftersom dom oxå sprang idag. Så mycket mys och så trevligt. Men jag känner redan nu att det kommer absolut inte att bli sent.