Stockholm tunnel run
Redo och taggad sitter jag nu på bussen på g in till Gärdet för att springa Stockholm tunnel run. Jag va och hämtade ut biljetten för en dryg vecka sen. Där i låg en kycklinggul reflexväst som va obligatorisk att ha på sig. Haha det kommer att se ut som 42000 dagisbarn som springer. Jag är taggad samtidigt som att jag vet att jag absolut inte kommer att komma i närheten av den tiden som jag fick på tjejmilen. Och det är en massa saker som gör att jag redan nu vet det.
*Jag har inte sprungit lika mycket.
*Man får inte ha musik på när man springer runt i alla tunnlar. Det va nån typ av säkerhets tänk med det.
*jag har ont i mitt ben. Jag har haft ont i höften ett tag men nu har det gått ner i benet. Inte roligt.
* det kommer att vara sjukt mycket folk på en liten yta och det kommer att bli sjukt trångt
* enligt banskissen så går den här banan mer upp och ner än vad tjejmilen gör.
Det är bara några av anledningarna till varför jag redan nu vet att jag inte har en chans på den tiden. Jag försöker och tänka att jag ska va nöjd och glad för den tiden som jag får. Men samtidigt för jag lite för mycket tävlingsmänniska för det. Jag vill vara snabb och jag vill ha en bra tid. Det är lixom mitt mål med att tävla. Jag vet redan nu att jag kommer och va missnöjd när jag kommer i mål. Men jag får försökts och se det som en rolig grej i stället för en tävling. Det är en upplevelse och en sak som man bara kommer att kunna göra en gäng. Tagga tagga, ladda, ladda.
Kommentarer
Trackback
